homo! homO?

jag blir glad när jag läser att homoäktenskapet verkligen ordentligt, en gång för alla, gått igenom. även i kyrkan för de som vill. kärlek och äktenskap är lika för alla och man verkar ha förstått att det i grunden bör byggas med kärlek som bas, inte med kön.
yay sverige.

men samtidigt blir jag helt oväntat ledsen när jag läser alla hatiska, stridiska, arga och bittra kommentrarer på bloggar, nyhetsartiklar etc etc. jag brukar inte bry mig om korkat folk, men hur kan man vara så arg och så hatisk? så mycket, liksom?
och ännu mer ledsen blir jag över att hur kan man få uttrycka sig hur man vill på det sättet, i offentliga skriverier och insändare? hur kan det tillåtas och få publiceras? varför får man uttrycka så pass mycket hat på hela sidor av dag- och kvällspress kring en grupp av människor när det inte tillåts kring alla andra? varför får homosexualitet debatteras och kränkas när man inte får göra så med religion, kön och annan tillhörighet?
det känns ju ändå som att accepteras på nåder när det är fullt lagligt att spy galla och hat över oss och våra rättigheter överallt, och det då ska ses som tryckfrihet och yttrandefrihet. som att "ni vinner väl nu då, men ni ska fan veta om att ni inte är omtyckta inofficiellt".

livskvalitet

...just nu är att köra bil på jobbet i 130km/timmen med tegan and sara på hög, hög volym och sjunga med till "nineteen".
det, och att orka ligga vaken i sängen med datorn på magen efter jobbet.
är fruktansvärt trött dessa dagar. 5.5 timmars övertid på tre dagar! helt sanslöst, och ännu väntar den "intensiva perioden" runt hörnet. my god, hur ska det gå?

sängen är min sanna kärlek och stöd just nu. dagens första tanke tillägnades faktiskt den. "idag, idag ska jag gå och lägga mig redan när jag kommer hem" var det första som for igenom mitt trötta huvud innan jag ens slagit upp ögonlocken och orkat trycka på snooze.

men i bilen, med tegan och sara, är det lycka för en stund. att inte fundera över annat än texten och träden som svischar förbi utanför fönstren.

orosmoln i kroppen

för de ska skära i mig. ta bort en bit av vad som är jag.
inte så mycket, i alla fall inte just nu, men överhuvudtaget...
jag hade planerat så bra, att enda gången jag skulle skäras i var med egengjorda papercuts eller när jag slant med kniven. inte så här... planerat och på kirurgen.
det behöver inte vara det, men de ska kolla efter, så det inte är det där...det där som börjar på c.

jag tycker inte om det här.

playing the part, filling the shoes, growing into it....

när man sitter trött som en gnu på jobbet med rödkantade ögon, en dysfunktionell hjärna och lite lätt svullen hals för att man sovit med tre kattungar i sängen trots att man är lite lätt allergisk mot katter (de somnade i min säng innan jag gått och lagt mig och såg så förgrymmat söta ut när de snusade att jag inte hade hjärta att slänga ut dem) - då är man inte bara lesbian och catlady utan ganska så pretty crazy too är jag rädd...

synden straffar sig som sagt själv, så jag blev väckt (med frekventa mellanrum från ytterst arla morgonstund) genom djupt sittande klor och tänder i mina fötter av förnöjt exhalterade s&m fotfetischister till pälsbollar.

jag tröstar mig med att det aldrig riktigt var meningen att bli vad jag har blivit. och åxå med att eftersom jag lyssnade på soundtracket till mamma mia i bilen till jobbet kan jag inte bara vara crazy catlady, utan tydligen åxå i alla fall lite bög. för att neutralisera.

storheter i görningen

att samla ihop ungefär fem stycken papper kan vara besvärligare och mer påfrestande än man tror...

idag samlades alla intyg, betyg, bevis och liknande ihop och stoppades, efter 17 kontrollräkningar, ner i ett kuvert som snart ska postas. även om jag tror nästan helt säkert att de kommer ge mig mina tre bokstäver framför min titel, är det ändå massor med pirr i magen och dinosauriefjärilar somm far omkring.

leg.

att det ska vara så stort och laddat?

men fem stycken papper motsvaras av fem stycken år, plus ett år till, det senaste. och så alla framtidstankar som hysts under en ganska lång tid. så det kanske är förståeligt.

nu har jag just flyttat alla mina papper från sin oordning i det förra kontoret till en ny oordning på Mitt Nya Kontor, som inte riktigt känns som min röra än, eller mitt kontor.

nyss snurrade huvudet till och allt blev suddigt. jag undrar om det är leggen som spökar, eller bara värmen.

på onsdag åker jag till tyskland och firar i förskott med mycket hångel och lite annat smått och gott. även om man inte ska ta ut saker i förskott tycker jag allt att hångla, det kan man göra både i för- och efterskott, samt lite till vardags med.

peace out!

Ps:

med risk för besvikelser hoppas jag "legget" ser ut ungefär så här:

rörmokerier och atypisk lesbian catlady

det var aldrig meningen att bli en typisk lesbian crazy catlady.
men när jag trött som en gnu efter att precis ha stönat av vällycka när sängen ÄNTLIGEN vidrör mig efter en lång dag hör ett misstänksamt högt "KLIRR" ändras premisserna.
mina små bastardkatter med oskyldig uppsyn sitter för TREDJE gången inom en timma i handfatet och ser oskyldigt på mig. i handfatet ligger mina smycken utspridda, de som tidigare låg 1.5 meter upp, utom räckhåll hade jag fått för mig. well, i ärlighetens namn låg inte alla smyckena där. ett låg på golvet och ett låg....ja, var fan då? efter att tills det närmar sig midnatt sökt igenom, sopat och plockat igenom hela badrumsgolvet ger jag upp. trött, arg och bitter letar jag reda på min grövsta skruvmejsel, skruvar av badrumsskåpets luckor, skruvar upp rören utan att veta hur och tadaa, där i vattenlåset ligger det resterande smycket.

så från att ha tidigare vandrat runt med tummen ganska mycket i handen och rätt hjälplös och djurlöst oskyldigt lesbisk har jag nu avancerat (?) till att ha i stunden fyra katter, massor med katthår, och med hantverks- och rörmokskunskaper.
det verkar närma sig min skydda kliché-roll...
jag borde kanske måla naglarna, lägga ansiktsmaks och leta fram fluffmorgontofflor och en kjol i garderoben för att motverka? oddsen lutar då åt att jag kommer känna mig transsexuell...
det är inte lätt det där med rollerier.
eller sömnbrist.

jag tar tillbaka vad jag sagt om...

...att jag inte klarar av att vara ledig mer än någon vecka i taget.

det går alldeles utmärkt att vara ledig! jag kan vara ledig nästan hur länge som helst om jag får betalt för det ;P

jag vet att jag bara behöver härda ut två veckor till innan två veckor tjänstledigt kickar in, men första dagen efter semestern känns......helt meningslös.

helt ensam på en övergiven avdelning. alla övriga är 50+ och har ungefär tre års sparad semester.

and i aint got much to do.

jag vill toura sverie runt med "nya" Mrs Bond och Jenny i sätet bredvid, samt kanske min egen ylande cat-choir i baksätet. sova på bryggor, spela badminton, bada, dricka öl och somna lycklig men alldeles för varm bredvid ett blont trollhårsknyte.

istället står jag mellan valet och kvalet att börja städa mitt ytterst stökiga kontor eller snurra 100 varv runt på kontorsstolen. inväntar mitt eventuella besök strax innan dagen är slut. mycket mer tid än jobb och ingen att pladdra bort timmar med.

i am bored.

oh my!

jag börjar tro på det där de säger.. att man inte behöver oroa sig för att vara arbetslös inom my line of work.
det blev nyss ÄNNU mer komplicerat.
jag vet inte alls hur jag ska tänka!

imorgon...dundundun

imorgon avgör en del...
hur nervös är det möjligt att vara och ändå fortsätta stall it all?
i gotta be good. i gotta be my damn very best!

another sleepy friday in sleepyville

en av de sakerna jag gillar med att inte vara student längre är att jag återigen kan ägna mig åt att vara en boknörd med frivillig glädje, jämfört med for a steressed living. dagen inleddes med en kort sovmorgon (då mina exekutiva fuktioner var satt ur spel kl 6:20 imorse och snoozing förövrigt är en underskattad konstart).
en snabbvisit på hemköp för frukost on the go, och två pocketböcker landade i shoppingkorgen på samma gång.

1) richad yates "revolutionary road" - för att jag blev småförälskad i titeln, i framsidan och gjorde boktestet (3 slumpartat valda sidor) och det verkar vara min typ av ord som finns i den.

2) mian lodalen "dårens dotter" - som trots att jag inte tycker mian skriver så bra, som mians böcker alltid verkar vara very gay and so am i.

ser fram emot regnig helg med vin och bok, nerkrupen i soffan med fyra kattungar hoppandes och sovandes om vartannat på mina ben. en rätt ok sysselsättning.

i övrigt skymtar jag ytterst sällan folk i min egen ålder i denna stad. yngre eller äldre, men min generation verkar vara flydd.ändå ser det ut som att jag kanske blir kvar ett tag. det kanske kan bli bra till och med.
men jag önskar bara att tålamod vore en dygd just där där jag är nu, och att de runt om mig kunde sluta fråga riktigt var femte minut. jag vill ha tid att kunna välja det jag tror mig vilja, inte pressas in i ett val jag inte vet om det är för mig.
vänta, går det?
och de jag väntar på.. det får gärna skynda på.

maj, flera, flera år senare

Valborg ska firas in med vännen sen lekistiden.

Vi har varit med om och delat alla stora milstolpar igenom livet. Och ikväll blir det vin, mat, prat och gemensamt gull med kissungarna. Och mera vin.

Saker och ting har ändrats sen förr, men jag tror att vi, vi kommer alltid bestå.

Om än i förändrade former.

bad timing

ibland kommer den fram igen, vildkatten inuti mig.
trots att jag har haft ett förhållande ganska länge nu.
den sitter under sängen, rädd och skygg och vägrar våga komma fram och lita på om inte garantier finns. närhet och tillit - att vilja, men inte våga.
den har sett att världen är full av svek och ont, och vet inte hur man vet hur det är den här gången.
det är jobbigt när den kommer fram så här nu, dagen innan jag reser ner.
och jag vet, att den bara kan lockas fram från sina mörka vrår med lock, pock, kärlek och trygghet. med känslor.
inte med realism och logik.
jag önskar hon visste också. hur man tämjer en vildkatt..

jag vet att ingen någonsin vet, men darling - tell me lies, tell me sweet little lies.
kärlek byggs på fantasier, drömmar och hopp. vetenskap och ultimata sanningar finns inte med i ekvationen.

sommartid och andra nymodigheter

oändligt, otroligt trött vid ett skrivbort i en liten pluttstad.
inte för att jag rent generellt är så där imponerande pigg till vardags, men jag tror ändå att sommartidsomställningen har sitt fula finger med i spelet. (att jag sen pratade i telefon till runt midnatt, det är en småsak).
om man nu ska envisas med sommartid, kan man inte bara behålla den där fina traditionen att ställa tillbaka klockan på hösten och strunta i att ställa fram den på våren? sistnämnda verkar onödigt.
i övrigt huserar en hittekatt i min lägenhet, och ska vad det ser ut hyfsat snart yngla av sig. den stadsdel som är min kryllar av upphittat-affischer, men ingen hör av sig.
inte helt, fruktansvärt lämpligt med okänt kattsällskap just nu i livet. tyskland väntar besök från mig om 1.5 veckor.
någon som vill ha mer spänning och förlossningsarbetet i sin närmsta vardag? hör av mig, jag kan ge er en bra deal ;)

äntligen fredag

i'm hanging in.
för alla de som undrar, de som vet och de som inte vet.
positivt är i alla fall att jag blivit jättebra på att leva i nuet. det är för mycket som krånglar för att gå runt och vara orolig och nervös, så då stänger man av och finns bara här och nu. och även om "nu" är tufft, så märker jag att det är lite lättare så.
mindfulness, har det månne kanske funnit den i övrigt allt för för ofta planerande, neurotiserande, lever-i-morgon-T.? kaos är granne med gud?
eller åxå är det bara övergående ;)

men idag är det fredag. och bästa Kim trillar in om ett par timmar. då blir det vila, prat och vin en hel helg.
that i like.

det som är nu

jag är väldigt trött och sliten nu.
det finns inga trygga rum kvar, för alla mina sfärer är i gungning och det finns ingenstans att vila i. familjen där jag brukar kunna känna trygghet och förvissning att om jag behöver så kan jag crasha och plockas ihop. om det skulle behövas. ja den familjen gungar som mest just nu och jag vet inte hur det blir eller vad som händer. alla är så långt borta och jag står själv. själv i min främmande stad där ingen vet mitt namn.
det är tufft just nu. och jag är så väldigt trött.
ge mig trygghet och förvissning. ge mig en tesked glädje i vardagen att sköta så den växer och sprids. ge mig tillbaks mitt leende i hjärtat. det är trasigt nog som det är.

for my dad

for my father - so you'll never get your ass and face mixed up again, assface.
hur kan man vara så jävla dum i hela jävla huvudet?
det är för mig helt obegripligt..

true love

I ♥ Vicar of Dibbley.

I sällskap med Alice Horton née Tinker och Geraldine Granger känns det helt överkomligt att vara nerbäddad och sjuk i soffan med tysklandsbaciller. när man fnittrar lika mycket som man hostar, då är det en ganska good deal trots allt.

Oskarshamn är minst lika efter som Dibbley. Jag önskar att vi hade en sarkastisk prästinna och en urblåst sidekick. Det vore mycket mer värt det då!

Go saunders and french!

celebration! (a little belated)

tänk, nu är vi två ÅR (och tre dagar).

det känns nästan hur mycket som helst, och samtidigt som blott ett pip i rymden av vad jag hoppas att livet kommer ge.

dagarna som fanns innan henne, känns oändligt långt borta, och jag känner mig som den allra mest lyckligt lottade smurfen i världen.

kärlek, serru, det är kärlek!

♥

för på fredag!!

nu ska jag hem och packa packa packa!
för på fredag är det tyskland som gäller för hela slanten! tyskland, och hångel. så är det tänkt. ja, det är väl egentligen mer där till tänkt, men det skriver jag inte här inte! (fast det börjar på s. och slutar på samma förkortning som "exempelvis" gör)

tur är att mor min ringde och undrade vilken tid jag kom hem imorn. annars hade jag aldrig fattat att det var IDAG man skulle packa... tur att i alla fall någon har huvudet på rätt ställe, annars hade jag allt fått åka naken. det hade dock möjligtvis kunnat bidra till en felaktig uppfattning om mig hos de en vacker dag uppkommande svärföräldrarna som inte sett mig på ett halvår. dessutom hade det varit kallt.

å andra sidan

..kanske man inte ska hojta halvvägs över bäcken..
jag ser RANDIGT?!
now what's up with that??

another tuesday afternoon

hemma sjuk, fast inte så sjuk som jag trodde imorse.
så resultatet är ett lugnt runtglidande i pj's och fuzzy socks i min takt. all day. som söndag mitt i veckan. fast med lite dåligt samvete. och lite huvudvärk.
nära nog, nära nog...
och på fredag åker jag söder ut för att få sova i någons armar och skåla in vårt nya år.
världen är alltid mycket bättre när jag få se den genom hennes närvaro. vilken håla som helst (läs denna) får till och med ett litet (litet!) skimmer över sig när hon står bredvid.

jag saknar shakko från helgen. och de mina. men de mina är svårare att stoppa ner i resväskan och ta med hem.
örebro vet jag inte längre vad jag känner för. fantastiskt var att gå i en stad som lever, och se andra som jag som går och handlar och gör saker tillsammans, i en stad där det i alla fall är vanligt, och nästan normalt. men vill jag tillbaka, det vet jag inte?
igen drömmer jag om ny stad, ny början, och nytt liv.
om jag skulle tillbaka till örebro tror jag närvaron av mitt förra liv skulle blanda sig i hur det nya kändes. allt skulle ses i ljuset av det som varit, och det stygn av bitterhet som finns med från slutet och dagen skulle kanske aldrig lämna..
det är svårt att komma över saker som vi aldrig trodde skulle sluta. jag vet fortfarande inte vad jag vill..
men jag vill börja om igen. på en plats där det är ljust och skimrar i luften, och där det kanske kanske finns ett hus, och i alla fall doftljus, värme och skratt i luften.

oskarshamn - an anti-tribute

jag måste bo i sveriges mest dryga, mest otrevliga, mest bittra, tråkiga lilla plutt-stad.
där människor inte ens sett ordet service-mindedness i en ordbok.
där ingen hört talas om öppenhet för olikheter eller andra människor än oskarshamnare överhuvudtaget.
där trevlighet är något som praktiseras i skymundan i folks källare, och ingen annanstans.

ännu en checkoff på anti-listan idag när jag blev utskälld av en bussförare när jag skulle köpa biljett..
anledningen var trefaldig.
1) jag försökte betala med en 100-lapp, vilket tydligen är ett fruktansvärt, fruktansvärt brott.
2) jag förvarar mina betalkort i min plånbok och alltså skymmer jag sikten för eventuella mynt (kära busschaufför - jag kan ju alltid stoppa mina kort någon annan stans. up yours, for instance. anything for your satisfaction).
och 3). jag tappade nästan en 50-öring av förvåning över att bli utskälld.

the standards for acceptable behaviours are harsh, here in smallville-fucking-oskarshamn...

live and let live - until they gotta die!

jag älskar musik!
jag älskar att andra älskar musik.

men just nu vill jag bara gå en trappa upp, knacka på dörren, och gå in och strypa min granne mer hans egna jävla kablar till hans egna jävla stereo.
ja, det vill jag.
i'm a fairly peaceful creature.
och han hävdar att han inte vill störa, utan att så fort han stör (eg: jag inte kan sova, eller se på tv eller lyssna på stereo eftersom jag inte HÖR mina egna grejer för hans) så är det bara att sms:a och säga till.
så - välvillig alltså!
men hur jävla dum i hela huvudet får man vara om man aldrig någonsin fattar att det bor andra människor i den här världen?
jag kan väl för fan inte behöva messa varje dag för att polletten ska trilla ner och han ska inse att en subwoofer på max faktiskt helt händelsevis stör. även imorgon.

090111

bäst just nu:
spotify <3

sämst just nu:
att det är måndag varje varje vecka, och imorrn likaså

i övrigt - fem månader avklarade, seven to go.
wooho.

det som Verkligen inte hjälper ett raging pms-tillstånd...

.. är att spendera helgen tillsammans med familj och en trasig telefon i ett distansförhållande.

fan fan fan fan fan fan faaaaan!

msn är inte var det brukade vara.
im a phone-junkie.
and tonight a total bitch.

return of the dead?

jag tänker att jag ska försöka låta se om bloggen kan överleva med lite mer frekvent omvårdnad...
mycket har hänt, vatten under alla broar har flutit. och jag vet att jag nånstans behöver skriva.
så jag ska göra lite cpr och se vad som händer med bloggen.
en liten känsla om dagen, men kanske inte varje dag.

julen har varit magisk och underbar, och vad jag behövt för att återhämta mig lite från tuff höst och hårt klimat.
jag vill dock behålla Henne här. För alltid. hon är mitt syre och min stora kärlek. för in skratt tills jag kiknar varje dag vi är på samma plats.
hennes hud är, helt cheesy men sant, som morfin. jag slappnar av i hela kropp och sinne när jag rör vi den.

just nu skulle jag gärna få en fix.
tillbaks på jobbet, tuffa uppgifter, kallt och pms.
bad, bad kombination for my friendliness.