homo! homO?

jag blir glad när jag läser att homoäktenskapet verkligen ordentligt, en gång för alla, gått igenom. även i kyrkan för de som vill. kärlek och äktenskap är lika för alla och man verkar ha förstått att det i grunden bör byggas med kärlek som bas, inte med kön.
yay sverige.

men samtidigt blir jag helt oväntat ledsen när jag läser alla hatiska, stridiska, arga och bittra kommentrarer på bloggar, nyhetsartiklar etc etc. jag brukar inte bry mig om korkat folk, men hur kan man vara så arg och så hatisk? så mycket, liksom?
och ännu mer ledsen blir jag över att hur kan man få uttrycka sig hur man vill på det sättet, i offentliga skriverier och insändare? hur kan det tillåtas och få publiceras? varför får man uttrycka så pass mycket hat på hela sidor av dag- och kvällspress kring en grupp av människor när det inte tillåts kring alla andra? varför får homosexualitet debatteras och kränkas när man inte får göra så med religion, kön och annan tillhörighet?
det känns ju ändå som att accepteras på nåder när det är fullt lagligt att spy galla och hat över oss och våra rättigheter överallt, och det då ska ses som tryckfrihet och yttrandefrihet. som att "ni vinner väl nu då, men ni ska fan veta om att ni inte är omtyckta inofficiellt".