ibland kommer den fram igen, vildkatten inuti mig.
trots att jag har haft ett förhållande ganska länge nu.
den sitter under sängen, rädd och skygg och vägrar våga komma fram och lita på om inte garantier finns. närhet och tillit - att vilja, men inte våga.
den har sett att världen är full av svek och ont, och vet inte hur man vet hur det är den här gången.
det är jobbigt när den kommer fram så här nu, dagen innan jag reser ner.
och jag vet, att den bara kan lockas fram från sina mörka vrår med lock, pock, kärlek och trygghet. med känslor.
inte med realism och logik.
jag önskar hon visste också. hur man tämjer en vildkatt..
jag vet att ingen någonsin vet, men darling - tell me lies, tell me sweet little lies.
kärlek byggs på fantasier, drömmar och hopp. vetenskap och ultimata sanningar finns inte med i ekvationen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
(angående grannar så lite off topic)
Man kan visst klaga även på dagtid. Om du inte hör tvn tycker jag det är dags för hyresvärden att göra ett besök med decibel-mätare när grannen spelar musik. Sen får väl hyresvärden bestämma sig för om det är billigare att ljudisolera eller kicka grannen. Argh! Grannar! Jag är rätt förbannad idag eftersom nån spelade techno alt speedmetal till runt 01 men det gick inte att lista ut vem! Jag smög runt i trapphuset i pyamas och lyssnade vid dörrar (creepy, jag vet)men det gick verkligen inte att avgöra vem som skulle få möta min vrede. Och om jag inte vet vem som stör så bryr sig securitas inte om att åka ut, och hyresvärden kan inte skälla på någon specifik person.
haha - jag kan se dig smygande runt i trapphuset i pyjamas och lyssna vid dörrar =)
se dig, och känna igen mig. ;)
jag synar med att i nyduschat hår smyga omkring och lukta i folks brevlådor.
det är inte fullt så stört som det verkar, och det är egentligen bara en brevlåda till en mycket brandfarlig granne som jag innan räddat till livet förvisso. men man känner sig lite creepy när man smyger omkring så där =)
Yikes! Brann det i huset alltså? Min första tanke är "ska jag behöva oroa mig för det också?".
det brann aldrig, men hade börjat brinna om mitt luktsinne inte varit alive and kicking. har en antagligen rätt så alkoholiserad granne som glömt kastrullen på spisen så länge att den var sönderbränd och hela lägenheten var rökfylld. och han märkte ingenting. när jag påpekade att det luktade brännt från hans lägenhet (läs: röken låg som sjok i alla rum) frågade han om jag menade brännvin....
det är pretty scary att vara lägenhetsboende ibland..
Eget hus is tha thing! Gärna långt från alla andra, på ett berg med vallgrav och arga vakthundar. Så ska jag bo när jag blir miljardär! Alltså efter jag bytt yrke för såhär blir man inte värst rik;-)
Skicka en kommentar