for my dad

for my father - so you'll never get your ass and face mixed up again, assface.
hur kan man vara så jävla dum i hela jävla huvudet?
det är för mig helt obegripligt..

true love

I ♥ Vicar of Dibbley.

I sällskap med Alice Horton née Tinker och Geraldine Granger känns det helt överkomligt att vara nerbäddad och sjuk i soffan med tysklandsbaciller. när man fnittrar lika mycket som man hostar, då är det en ganska good deal trots allt.

Oskarshamn är minst lika efter som Dibbley. Jag önskar att vi hade en sarkastisk prästinna och en urblåst sidekick. Det vore mycket mer värt det då!

Go saunders and french!

celebration! (a little belated)

tänk, nu är vi två ÅR (och tre dagar).

det känns nästan hur mycket som helst, och samtidigt som blott ett pip i rymden av vad jag hoppas att livet kommer ge.

dagarna som fanns innan henne, känns oändligt långt borta, och jag känner mig som den allra mest lyckligt lottade smurfen i världen.

kärlek, serru, det är kärlek!

♥

för på fredag!!

nu ska jag hem och packa packa packa!
för på fredag är det tyskland som gäller för hela slanten! tyskland, och hångel. så är det tänkt. ja, det är väl egentligen mer där till tänkt, men det skriver jag inte här inte! (fast det börjar på s. och slutar på samma förkortning som "exempelvis" gör)

tur är att mor min ringde och undrade vilken tid jag kom hem imorn. annars hade jag aldrig fattat att det var IDAG man skulle packa... tur att i alla fall någon har huvudet på rätt ställe, annars hade jag allt fått åka naken. det hade dock möjligtvis kunnat bidra till en felaktig uppfattning om mig hos de en vacker dag uppkommande svärföräldrarna som inte sett mig på ett halvår. dessutom hade det varit kallt.

å andra sidan

..kanske man inte ska hojta halvvägs över bäcken..
jag ser RANDIGT?!
now what's up with that??

another tuesday afternoon

hemma sjuk, fast inte så sjuk som jag trodde imorse.
så resultatet är ett lugnt runtglidande i pj's och fuzzy socks i min takt. all day. som söndag mitt i veckan. fast med lite dåligt samvete. och lite huvudvärk.
nära nog, nära nog...
och på fredag åker jag söder ut för att få sova i någons armar och skåla in vårt nya år.
världen är alltid mycket bättre när jag få se den genom hennes närvaro. vilken håla som helst (läs denna) får till och med ett litet (litet!) skimmer över sig när hon står bredvid.

jag saknar shakko från helgen. och de mina. men de mina är svårare att stoppa ner i resväskan och ta med hem.
örebro vet jag inte längre vad jag känner för. fantastiskt var att gå i en stad som lever, och se andra som jag som går och handlar och gör saker tillsammans, i en stad där det i alla fall är vanligt, och nästan normalt. men vill jag tillbaka, det vet jag inte?
igen drömmer jag om ny stad, ny början, och nytt liv.
om jag skulle tillbaka till örebro tror jag närvaron av mitt förra liv skulle blanda sig i hur det nya kändes. allt skulle ses i ljuset av det som varit, och det stygn av bitterhet som finns med från slutet och dagen skulle kanske aldrig lämna..
det är svårt att komma över saker som vi aldrig trodde skulle sluta. jag vet fortfarande inte vad jag vill..
men jag vill börja om igen. på en plats där det är ljust och skimrar i luften, och där det kanske kanske finns ett hus, och i alla fall doftljus, värme och skratt i luften.