när skammen kom till stan

....jag gjorde det...
handlade
på lindex.
LINDEX!

men till mitt försvar gjorde jag enbart flatsmarta köp.
mycket randigt. t-shirtblusar på långarmat.
sånt.
och till mitt andra försvar finns det inte många andra valmöjligheter för shopping i staden.
dressman ungefär.
och det är ju ungefär lika illa.

ho..ho..hom...heterosexuell

det är ett svårt ord att både stava, säga och leva upp till i en småstad, banne mig!
inte nog med att det är så ytterst få "kända" flator i staden, kommunen och länet att det måste vara en på tok för låg koncentration för att vara homosexuellt näringsriktig, utan dessutom tvingas jag p.g.a. småstadens starkt begränsade utbud in i förbjudna tankegångar.

jag finner mig själv i planerna på att handla på Lindex.

det är inte rätt.

happy friday!

och det är fredag!
dagen som jag längtat efter sen i måndags.
och jag har jobbat i 1 månad och 2 dagar.
ja må fortfarande se ut som bambi på hal is, och öva varje telefonsamtal 3 gånger innan, men lite mer koll har jag i alla fall.
och jag har börjat skämta med mina arbetskollegor. även om de än så länge inte förstår mina skämt speciellt bra..
ett framsteg (för mig i alla fall).
och i helgen ska jag hem och sova under mammas beskydd, och blunda när alla äter kräftor, och leka med lilla kycklingen som bor i mössan och tror han är en bebis.

det är kanske inte världsbäst än. men det kunde varit värre.

men ändå

vad är det som gör att det bästa som man är med om åxå är det svåraste som någonsin händer än?
vad är det som gör att kärlek gör att man kan flyga på moln, och samtidigt vrida sig i hjärtslig smärta?
vad är det som gör att väntan och ovisshet är det som kräver allra minst aktiva insatser från en människa, och samtidigt vara det som lämnar en allra mest slutkörd?
och ännu hellre - hur hanterar man det?

att kastas mellan om det är något man klarar att göra eller om man inte står ut för att en obestämd väntan har ihjäl en långsamt - hur vet man?
vem har alla svaren, och hur kan jag få dem?
jag vill kunna vänta, men jag måste veta hur länge...
ovetskap gör mig till någon annan än den jag vill vara...

att älska är det svåraste jag gjort.
det river i hjärtat.
men jag vill inte sluta.
och jag vill inte gå sönder.

"if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love"
men det känns inte så...

varför kan man inte bara få vara tillsammans?
tillsammans...

lycka på papper

och hon kommer!
hjärtat mitt...
visserligen bara på en veckas (och en dag) semester, och det fram emot slutet på oktober, men hon kommer. och när vi fick bekräftat att hon fick semestern godkänd trots nya jobbet, och de "billiga" flygbiljetterna faktiskt fanns kvar idag med, och tåget går ända fram till stationen hon faktiskt ska av på - ja då bara fånlog jag och hoppade runt, runt, runt. mest i mitt inre dock, hoppandet, men flinet - det har alla fått sett hela dagen lång (och antagligen inte fattat ett dugg av).
jag till och med lämnade huset utan min mp3. och utan att märka det själv. för att jag sjöng helt på egen hand.
då är man nöjd.

och dessutom ska jag få dricka öl snart!
även om jag skarpt misstänker att när de säger att de ska "ta en öl", kollegorna, så är det inte på samma sätt som när jag tar en öl. som mer är som fyra öl. utan faktiskt en. men inte ens det gör någonting.
alkohol och kärlek.
sånt ska det va!

måndag var det ja...

det märks att introduktionsperioden på jobbet tog slut idag.
helt plötsligt sitter jag där med en kalender med fåtalet luckor i och ska försöka pussla om i saker och ting för att få plats. jag hör termer som jag knappast förstår, och inser att av någon anledning har man beslutat sig för att rikta dem till mig istället för andra, jag som knappt lärt mig hitta till alla toaletterna på bygget än.
hur det gick till, det vet jag inte...
och jag sitter mest och funderar på hur jag ska klämma in semesterdagar för att maximera livet och kärlekens odds.
jag vet att jag inte är skapt för att vara totalledig och arbetslös, men det vette tusan om jag är skapt för att arbeta heller. varför kan man inte köra fifty-fifty?? det tycker jag vore en fantastisk idé.
hörrö reinfelt? vad säger du om 3.5-dagars arbetsvecka? kom igen?! det blir skitbra, jag lovar!