det som är nu

jag är väldigt trött och sliten nu.
det finns inga trygga rum kvar, för alla mina sfärer är i gungning och det finns ingenstans att vila i. familjen där jag brukar kunna känna trygghet och förvissning att om jag behöver så kan jag crasha och plockas ihop. om det skulle behövas. ja den familjen gungar som mest just nu och jag vet inte hur det blir eller vad som händer. alla är så långt borta och jag står själv. själv i min främmande stad där ingen vet mitt namn.
det är tufft just nu. och jag är så väldigt trött.
ge mig trygghet och förvissning. ge mig en tesked glädje i vardagen att sköta så den växer och sprids. ge mig tillbaks mitt leende i hjärtat. det är trasigt nog som det är.