vad är det som gör att det bästa som man är med om åxå är det svåraste som någonsin händer än?
vad är det som gör att kärlek gör att man kan flyga på moln, och samtidigt vrida sig i hjärtslig smärta?
vad är det som gör att väntan och ovisshet är det som kräver allra minst aktiva insatser från en människa, och samtidigt vara det som lämnar en allra mest slutkörd?
och ännu hellre - hur hanterar man det?
att kastas mellan om det är något man klarar att göra eller om man inte står ut för att en obestämd väntan har ihjäl en långsamt - hur vet man?
vem har alla svaren, och hur kan jag få dem?
jag vill kunna vänta, men jag måste veta hur länge...
ovetskap gör mig till någon annan än den jag vill vara...
att älska är det svåraste jag gjort.
det river i hjärtat.
men jag vill inte sluta.
och jag vill inte gå sönder.
"if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love"
men det känns inte så...
varför kan man inte bara få vara tillsammans?
tillsammans...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vet du, du är ju värd allt det bästa och lite till. Jag hoppas verkligen att ni kan vara tillsammans, på heltid, snart!
det gör ont i mig att veta att du inte mår bra och stundvis inte är lycklig. jag vill verkligen att det löser sig för dig. du är en av de bästa människor jag känner. kram /z
Skicka en kommentar