avlastningsfamilj sökes för 25årigt barn

vad är det med familjer och skuldkänslor som förläggs där de egentligen inte hör hemma?
jag orkar inte med det mer....
mycket medveten om att jag inte är det ideala solskenssyskonet som endast finns på cornflakespaketen, men jag vill inte vara någon mamma! inte nu. och inte till mina syskon.
och om förfrågningar paras ihop med krav slår jag bakut och blir ännu värre än vad jag redan kanske anses vara.
när skuldkänslor skyfflas över en som inte är berättigade och inte kommer från mig, men som ska ges bort för att anses ägas av mig, då blir jag så arg så sånt språk får man inte ens använda om sin mamma ens på en semianonym blogg.
jag har inte skaffat några barn!!!!
och bara för att hon lever sitt liv med skuldkänslor över allt hon tycker att hon skulle ha gjort eller gjorde fast hon inte borde, betyder det inte att jag måste göra allt perfekt istälet.
och jag tror inte att jag kommer förstöra min lillasysters utveckling av sitt självförtroende och ego genom att inte närvara på en ridavslutning!
och vad fan är det för argument att komma med??!!!
ååååååååååh, vad den kvinnan kan gå mig på nerverna! nerver jag inte ens vet att jag HAR!
i love her, men gud och jesus vad hon kan trycka på alla mina knappar!!!
och det är JAG som tjej, som något mamma-substitut, och inte mina bröder, som självklart har makten att avgöra mina syskons väl och ve genom närvaro, eller icke sådan, på diverse avslutningar.

jag är så trött.... låt mig bara få sova.....