rastlös vandring, äpplen och saknad

det var inte riktigt så som det skulle denna gång...
det var mycket bråk, mycket tårar, mycket onödigheter som kom i vägen. tiden är så kort, vi hinner inte med onödigheter! det tar alldelles för mycket kraft.
men jag antaratt det just inte kan vara så mycket annorlunda, när två töser brottas med oro, nervositet, trötthet och livsomvälvningar samtidigt, och hela tiden känner framtiden som springer så fort men ändå flåsar en i nacken. som hela tiden ligger där bakom och hotar att komma NUMEDENGÅNG och ta vår tid, samtidigt som den verkar ligga så långt fram att det som ska ge lugn verkar vara oändligt långt borta....
men det var bra åxå. fnitter i sängen, mycket bus och massor med kyssar..

men jag vill tillbaka nu med en gång och göra om! göra allt så mycket mer fantastiskt och skapa så många fler minnen... jag vill inte leva på det här i väntan på nästa gång.. en nästa gång som verkar ligga långt bort mot hösten, fast vi inte ens vet när.
som att vänta på julafton utan att ha någon kalender och inte veta vilken månad det är... oroligt. fast man väntar på något bra...

och nu ska allting nytt hända. nästan allting, på en och samma gång.
det är bra, för jag tror jag behöver det.. men samtidigt så är det läskiga dinosauriefjärilar i magen.
och mest av allt känner jag att jag behöver kyssa henne igen. alldelles precis NU.
så väldigt mycket...

och jag vandrar runt rastlöst. runt runt. spelar på min gitarr till fingrarna inte ser ut som fingrar längre, och käkar äpplen mest hela tiden.
allt för att hålla saknaden borta.
men den finns där...
ändå.