lite kinkig ÄR jag

faktiskt ganska kinkig...
dels är jag hemma nu, som är borta, fast hemma ändå...
men mest är jag kinkig över att "jobbet som jag sökte men inte så jättemycket vill ha..eller alls, fast där jag har gjort praktik" inte har hört av sig och bokat intevju med mig. fast de bokat intervju med en kompis.
det tycker jag är Elakt...
jag VET att jag är bra. jag är inte bara bra, jag är skitbra. och så ringer de inte till mig...
egentligen vill jag ju inte som sagt att de ska ringa till mig... fast de borde. det är en principsak, och jag är en stolt jävel...
varför liksom?
gjorde jag inte ett bra intryck där? tänk om jag är en sån person som inte gör bra intryck?
och hur går det då på den intervjun som jag har i övermorgon och som jag verkligen Vill ha?
fast å andra sidan så tror jag jag har fått den intervjun just för att jag gjorde ett bra intryck på den förra intervjun...
aaah...det går inte riktigt ihop för mig i huvudet det där...
sur är jag i alla fal. så mycket vet jag.
självklar glad för min kompis, men ändå..de borde ha ringt mig åxå.
sen att jag då hamnat i en alldeles ambivalent konflikt över vad jag skulle göra i så fall, det vet ju inte de om.
kanske är det all for the best. men stoltheten sitter där och gör att jag vill vara arg och sur. bara för att.
och så är jag nervös för torsdagen.
just det jobbet vill jag så-å ha. det skulle göra allting så bra.
och jag skulle därmed vara här på semester, inte här för att jag är arbetslös.
bara en sån sak.
och jag skulle gå en mycket lättare framtid till mötes.

åh vad jag hoppas att torsdagen går bra...
das brauche ich.
Wirklisch....