sommartid och andra nymodigheter

oändligt, otroligt trött vid ett skrivbort i en liten pluttstad.
inte för att jag rent generellt är så där imponerande pigg till vardags, men jag tror ändå att sommartidsomställningen har sitt fula finger med i spelet. (att jag sen pratade i telefon till runt midnatt, det är en småsak).
om man nu ska envisas med sommartid, kan man inte bara behålla den där fina traditionen att ställa tillbaka klockan på hösten och strunta i att ställa fram den på våren? sistnämnda verkar onödigt.
i övrigt huserar en hittekatt i min lägenhet, och ska vad det ser ut hyfsat snart yngla av sig. den stadsdel som är min kryllar av upphittat-affischer, men ingen hör av sig.
inte helt, fruktansvärt lämpligt med okänt kattsällskap just nu i livet. tyskland väntar besök från mig om 1.5 veckor.
någon som vill ha mer spänning och förlossningsarbetet i sin närmsta vardag? hör av mig, jag kan ge er en bra deal ;)

äntligen fredag

i'm hanging in.
för alla de som undrar, de som vet och de som inte vet.
positivt är i alla fall att jag blivit jättebra på att leva i nuet. det är för mycket som krånglar för att gå runt och vara orolig och nervös, så då stänger man av och finns bara här och nu. och även om "nu" är tufft, så märker jag att det är lite lättare så.
mindfulness, har det månne kanske funnit den i övrigt allt för för ofta planerande, neurotiserande, lever-i-morgon-T.? kaos är granne med gud?
eller åxå är det bara övergående ;)

men idag är det fredag. och bästa Kim trillar in om ett par timmar. då blir det vila, prat och vin en hel helg.
that i like.

det som är nu

jag är väldigt trött och sliten nu.
det finns inga trygga rum kvar, för alla mina sfärer är i gungning och det finns ingenstans att vila i. familjen där jag brukar kunna känna trygghet och förvissning att om jag behöver så kan jag crasha och plockas ihop. om det skulle behövas. ja den familjen gungar som mest just nu och jag vet inte hur det blir eller vad som händer. alla är så långt borta och jag står själv. själv i min främmande stad där ingen vet mitt namn.
det är tufft just nu. och jag är så väldigt trött.
ge mig trygghet och förvissning. ge mig en tesked glädje i vardagen att sköta så den växer och sprids. ge mig tillbaks mitt leende i hjärtat. det är trasigt nog som det är.